Jag sitter böjd med huvudet ner. Jag försöker sjunga men inget ljud kommer, jag försöker läsa texten, men bilden av de tydliga bokstäverna, vackert bildade orden, förbyts till en enda suddig massa. I mina öron klingar den stämningsfulla orgeln och en kvinnas vackra sång hörs från läktaren. En tår rinner ner för min kind och sedan en till... Mamma sitter bredvid mig och jag sneglar försiktigt åt hennes håll. Hennes händer håller hårt kring näsduken.

Hon var som en farmor för mig och kanske också min bästa vän som barn. En sådan tant som i Lotta på Bråkmakargatan, en sådan man kunde sitta och prata med i timmar. Jag försöker att minnas alla goda stunder när hennes kista sänks ner i jorden och vi tar alla ett sista farväl...

Vi gjorde två helt fantastiska konserter i helgen. Det var sååå häftigt! Underbart! Musiken var bra, publiken som galen och vi - orkestern var superpepp. Kunde inte blivit bättre. Det har sina fördelar med att vara musiker i Gislaved.

Och kan ni tänka er? Vi mötte en kvinna som var helt besatt av Wells. Hon hade varit på nästan 400 av hans konserter och höll nu på att skriva en bok om honom. Tänk om man haft sånna fans ändå!

Nu är det hårdträning som gäller! Till helgen gör symfoniorkestern (Gislaveds Orkesterförening) konserter tillsammans med Robert Wells och det är en del att öva på. Men det ska bli sååå kul!

Ibland kommer bloggsuget tillbaka igen... Idag är en sådan dag. Jag kan inte hålla mig ifrån den. Så jag tänkte att jag lika gärna kunde fräscha upp designen lite och börja blogga igen, så mycket jag hinner med i alla fall. Har ju inte så mycket tid över nu för tiden. 

Idag kände jag ett behov av att få skriva av mig lite - ta en paus från psykologiuppsatsen. Pust vad jag kämpat med den. Visst är Freud intressant, men ibland blir hans teorier en aning för mycket. 

Hej! Jag lever och fick plötsligt ett sånt där konstigt ryck så att jag kände för att skriva något på bloggen. ja, det var ju ett tag sedan sist och mycket har hänt sedan dess. Jag lever livet med vännerna och i skolan på det estetiska programmet på gymnasiet, musikinriktning för er som inte visste det. Det är mycket som händer i mitt liv just nu och bloggen känns tyvärr inte som prioritet ett. Jag tappade faktiskt blogglusten helt ett tag. Jag kände att jag snöade in mig för mycket i bloggen och bloggvärlden. Ett tag var jag tvungen att hålla koll på alla andra mer än jag höll koll på mig själv.

Idag när jag går in på bloggen tillsammans med mina vänner skäms jag nästan för en del saker jag skrivit och lagt upp. Så är det, men det får vara kvar ändå för det är en del av mig. Ett minne för mig och även för många andra som sett min stora förändring.

Förändring ja... Ja, jag har faktiskt förändrats en hel del på sista tiden. Gymnasiet, nya kompisar... Jag har hittat helt rätt och det känns som att jag vuxit som människa den senaste tiden. Jag har mognat men samtidigt vågat släppa loss mer. Jag känner mig stark och trygg i mig själv. Det känns underbart...

Numera styr inte bloggen av mig utan nu är det jag som styr bloggen.
Vi hörs när vi hörs...
Nu ska jag ut och leva livet...

Bara för att Miranda var så otroligt söt i helgen med sin gigantiska Hello Kitty-väska så bjuder jag på den här bilden. För övrigt så tycker jag att ni i fortsättningen ska hålla ett öga på den här bloggen om vår (ESMK09's) älskade klasskompis Njomza som alltid kommer med så härliga kommentarer. Så sjukt kul att vi till och med startat en blogg om henne. Följ den! En ny kommentar varje dag. Läs! dagensnjomza.blogspot.com

Jag är tillbaka. Under mina två år som bloggare har det aldrig gått såhär länge utan att jag bloggat. Jag har ju inte bloggat på en och en halv månad. Så vad har jag gjort då som varit så mycket viktigare än bloggen? Jo, jag har levt livet... Jag har börjat skolan, gymnasiet, i en helt underbar musikklass på det estetiska programmet. Jag har mött massor av nya fantastiska människor. Allting känns underbart. Lyckligare än någonsin...

Den här helgen har jag och vännerna varit i Växjö och hälsat på en mycket kär, saknad vän som flyttat dit för att gå friidrottsgymnasium. Som vanligt med tjejgänget har det varit sjukt kul.

Som ni kanske märkt har jag varit lite frånvarande ett tag, lite off. Jag har nämligen varit ute och rest lite i Europa. Gislaved Drum & Drill Corps har varit på utlandsresa i södra Frankrike, Dax (scrolla ner till ungefär mitten av sidan, där har ni oss i vita klänningar). Det har varit svettigt, varmt, jobbigt och helt underbart roligt. 42 grader i skuggan mellan husväggarna, 56 grader i solen, klockan tolv mitt på dagen marscherade vi genom staden. Det var tjockt med folk överallt som trängdes för att se oss. Vilken känsla. För att inte tala om uppträdandet vi gjorde på tjurfäktningsarenan (se headern). Fullsatt på läktaren, 8000 personer och alla kollar på oss. Det är en häftig känsla. Bada i Atlanten har vi också hunnit med. Vilken resa...


Uppträdande på tjurfäktningsarenan i Dax.


Hela drillgänget.

Tillbaka i Gislaved. Åskan mullrar utanför och regnet öser ner, men när jag ser på bilderna från de senaste veckorna glömmer jag helt bort nuet. Jag drömmer mig tillbaka...

Kortet nedan är taget i Viken.

Flickorna Lundgren på Skäret - välbesökt kafé som de flesta någon gång hört talas om. Och jag kan berätta att det är precis lika storslaget som man hört att det ska vara. En riktig idyll faktiskt, men dyrt som skam.

Och vet ni? Jag har två glada överraskningar... kanske inte för er, men för mig.
  1. Det ser ut att kunna bli fint väder vid kusten. Måndag och tisdag skulle vädret bli toppen.
      Wohoo!!!
  2. Den andra boken i Twilightserien "När jag hör din röst" (New Moon) som jag hade
      reserverat på biblioteket hade kommit idag. Konstigt, när jag reserverade den var det
      ortoliga 10 personer före mig i kö. Fatta att jag blev glad!

Skånelängor, åkrar, plan mark, öppna landskap - det här är Skåne för mig. De här bilderna knäppte jag genom bilrutan, där av oskärpan i bilderna. Får bege mig ut till fots nästa gång jag åker till Skåne, vilket är imorgon. Då bär det av ner till havet igen. Håller båda tummarna för att vädret är på vår sida. Jag kräver inte strålande sol, vilket verkar näst intill omöjligt att få, men regnet kan väl hålla uppe ett tag i alla fall.

Är det här likt Skåne? Nej, det är i alla fall inte så här jag föreställer mig det. Men det här är Kullaberg. Längst ut på Kullahalvön ligger Mölle, där är de här korten tagna. Det var en hel del klättring för att komma ner till havet som låg precis nedanför det här berget, men efter en stunds promenad i trappan och sedan ytterligare lite klättring över klipporna var vi framme vid havet. Vi besökte även två grottor på vår promenad genom Josefinelust.

Nu har jag varit ute och rest i Sverige några dagar med familjen. I måndags bar det av ner till Skåne och sedan dess har minneskortet på kameran fyllts med flera hundra bilder. Skåne är vackert och den lilla byn vi bodde i var helt underbar. Vi bodde i en liten lägenhet och hade havet som närmsta granne. Stockrosorna växte och frodades i var och varannan trädgård. Det var så vackert. Naturen var helt underbar. Kvällarna nere vid den lilla piren var så mysiga. Se solen färga himmelen rosa, gul och orange innan den går ner bakom husen och speglar sig i horisonten.

Nu är vi hemma till på fredag och sedan åker vi tillbaka till kusten. Passar på att tömma av lite bilder på datorn så att jag åter igen kan fylla minneskortet med en massa härliga bilder.